Från digital alarmklocka i Stockholm till hönornas kackeltapto i San Juan la Laguna

By on May 26, 2014 in Uncategorized

1796605_10203040732796256_1575004870_n

Guate Group är en ideell förening som stödjer en skola vid namn Liceo Sistemático Integral, LISI, som ligger i San Juan la Laguna, Guatemala. I början av september förra året var skolan i en svår kris; behovet av rekonstruktion utav skolbyggnaden var stor och tre månaders lärarlöner hade dragits in för att skolan skulle kunna vara öppen. Till slutet av oktober behövde vi samla ihop ett belopp på motsvarande 20 000 kronor för att förhindra skolans nedläggning vid årsskiftet. LISI är motsvarande en gymnasieskola för tjejer, utan skolan skulle tjejerna i området kring Lago Atitlán inte ha möjlighet till utbildning. I februari åkte fyra styrelsemedlemmar, Elvira Eugenia, Astraea, Theodor och Helena, från Guate Group till San Juan la Laguna för att besöka skolan. Syftet med besöket var bland annat att se till att pengarna hade använts till skolans behov, ta första steget i vårt kulturella utbyte och samla information genom foto, film och intervjuer för att kunna informera om skolans situation i Sverige. Med oss på resan hade vi också ett antal elever och deras två lärare från specialiseringskursen ”Makt och inflytande” som har fokuserat sina gymnasiearbeten på Guatemala.

När vi anlände till Guatemala City slogs vi av den kaotiska atmosfären; bilar, truckar, motorcyklar, åsnedragna vagnar och lastbilar åkte huller om buller. Träd och andra föremål låg utslängda likt en hinderbana för fordonen tillsammans med en tjock dimma av avgaser. Det intressanta var människornas oförvägna nästintill lugna sätt att navigera i kaoset. Människorna rörde sig instinktivt över vägarna, utan att försäkra sig om ett fordon kom eller inte. Unga som gamla hängde på bakdelen av packade truckar, med ena handen i ett fast grepp om ett järnrör och fötterna balanserande på en utstickande bräda. Människorna hoppade mellan hustaken för att försöka förflytta sig ovanför kaoset. Allt detta bidrog till ett slags stressigt men, motsägelsefullt nog, avslappnat och kontrollerat kaos.

Guatemala City såg vi bara från truckfönstret på väg mot Antigua. I Antigua spenderade vi en natt innan vi åkte vidare mot San Juan la Laguna. Antigua skiljer sig mycket från Guatemala City. Under kolonialtiden var Antigua Guatemalas huvudstad och det finns gott om arkitekturlämningar från européerna. Tyvärr förstördes stora delar av Antigua under en jordbävning år 1773, så många av dessa byggnader har delvis fallit samman och aldrig blivit restaurerade. I Antigua började vi se den miljön Guatemala är känd för; långa fonder av bergmassiv och vulkaner. Vulkanen vid utkanten av Antigua är aktiv. Vid solnedgången när himlen klarnade upp, kunde vi se rökpuffar ur topparna. Från Antigua till San Juan la Laguna är resvägen ungefär fyra timmar; tre timmar med buss till Panajachel vid Sololá och därpå en 30 minuters båttur över Lago Atitlán. Lago Atitlán är en gammal vulkansjö, dvs en vattenfylld vulkankrater, som omringas av vulkantoppar och bergsmassiv. Jag förstår nu varför Lago Atitlán sägs vara en av världens vackraste platser.

När vi anlände till San Juan la Laguna eskorterades vi direkt till skolan. För att komma till skolan behövde vi gå igenom hela byn, eftersom byggnaden ligger högt upp på vulkansluttningen. Vid skolbyggnaden möttes vi av en välkomstceremoni där eleverna och lärarna höll tal och sjöng. Eleverna hade förberett olika lekar med sång, dans och ordvitsar som vi deltog i tillsammans. Alla visade stor glädje över att vi kom och stor tacksamhet för vår hjälp. Efter välkomstceremonin, mötte vi våra värdfamiljer. Jag, Astraea och Helena bodde med huvudläraren Daniel Hernandéz och hans familj. Familjen Hernandézs hus låg endast några meter från skolan. Huset var enkelt; husgrunden och golvet var av cement och sten, väggarna nådde inte riktigt upp till plåttaket, det fanns inga fönster och inga dörrar med lås eller avspärrningar. Daniel berättade att eftersom alla har det ungefär lika ekonomisk ställt, är stölder inte förekommande i byn.

På morgnarna väcktes vi antingen av att hönsen sprang kacklande på plåttaket eller att tuppen hade bestämt sig för att gala morgonringningen i sovrummet. Jag vaknade upp med ett skratt i stort sett varje morgon. Den guatemalanska maten liknar den övriga centralamerikanska matkulturen. Invånarna i San Juan la Laguna kallar sin mat för ”comida natural”. Namnet syftar på att maten är lokalt producerat och typisk för området. Vid varje måltid serverades frijoles refritas, en bönröra på svarta- och kidneybönor, och tortillas. Frijoles refritas och tortillas stod för mättnadsgrunden. Utöver detta, var måltiderna baserade på närodlade frukter och grönsaker. De guatemalanska morötterna är lika stora som ett halvt baseball-trä och byns avokados är i klass med handbollar. När vi satt vid köksbordet, kunde vi sträcka ut handen och nå kaffeplantorna som växte strax utanför.

En av dagarna öppnade huvudläraren Daniel skolan speciellt för oss I Guate Group för att redovisa hur de drygt 20.000 insamlade kronorna har använts. Pengarna användes till att betala tillbaka de indragna lärarlönerna (4000 kr), betala tillbaka lån (10.000 kr), bygga en säker trappa till ovanvåningen, laga taket, lägga en cementgrund för tre nya klassrum samt ta bort klippblock som sticker ut från bergsväggen. Det var inte förrän efter Daniels genomgång som vi förstod de egentliga värdet av de insamlade medlen. Månadsavgiften för en elev är strax under 150 kronor. Medelinkomsten för en familj i Lago Atitlán-området är 1000-2000 kronor. Det betyder att skolavgiften för ett barn kan bli nästan 10 % av en familjs månadsinkomst. Trots familjernas ekonomiska situation, prioriterar de flickornas utbildning. Det är en av Guate Groups framtida mål att försöka sänka LISIs skolavgift. Guate Group höll också en presentation på spanska inför LISIs elever om Sverige. Theodor och Astraea berättade både om Sverige och våra traditioner samt vår syn på bland annat jämställdhet och miljön. Avslutningsvis höll vi en intressant diskussion med LISIs elever där vi diskuterade åsikter kring jämställdhet, jämlikhet och miljön. Deras tankar och åsikter gav oss perspektiv på såväl våra som deras liv.

Människorna vi lärde känna under resans gång var öppna, gästvänliga och generösa. Trots språkbarriären, lyckades vi alltid kommunicera med varandra. Under resan till Guatemala har vi inte bara besökt LISI och träffat nya människor, utan vi har också fått ta del av en helt ny kultur och dess traditioner.

En av de saker som slog mig från resan var kulturkrocken jag upplevde när jag kom tillbaka till Stockholm. Det var alltså inte, som de flesta skulle kunnat tro, kulturkrocken när jag kom till Guatemala som gjorde störst intryck på mig. När jag åkte till San Juan la Laguna såg jag fram emot att komma till LISI och dess elever, lära mig nya kulturer, levnadssituationer, miljöer och språk. Jag var med andra ord öppen och redo för nya erfarenheter. Den stora utmaningen blev istället att komma hem igen och försöka vänja mig vid Stockholmsjargongen och att vakna till smartphonens beep istället för med tuppen.


By