DAGEN ÄR KOMMEN del 14

By on December 14, 2016 in Dagen är kommen

img_4155

14 december, onsdag


Med nervösa steg går Friedhelm uppför entrétrappan till Norra Real. I entréhallen står studievägledaren Petra och väntar. När hon ser Friedhelm komma mot henne ler hon glatt.
“Hej Friedhelm! Vad roligt att se dig här!” säger hon och skakar entusiastiskt hans hand samtidigt som hon börjar röra sig därifrån. “Häng med!” säger hon och går förbi häststatyerna uppför trapporna. Friedhelm tar ett djupt andetag och följer efter.
Det är Williams klass som Friedhelm får prova. Efter två lektioner har flertalet personer i klassen kommit fram och introducerat sig, och Friedhelm känner lättat hur en del av nervositeten försvunnit lite.
“Blev han sur för att du byter eller, han din kompis?” frågar William när de går genom korridoren.
“Sigge? Ja lite tror jag” säger Friedhelm och ler osäkert.
“Fuck han alltså!” ropar William, högljudd som han är, men glömmer sedan bort Friedhelm och springer vrålandes mot en kompis längre bort i korridoren. När Friedhelm hinner ikapp har William hunnit övergå till en diskussion med ett gäng tjejer.
“Ey hörni, det här är Fridde” säger William när han ser Friedhelm komma dit och han introducerar tjejerna. Friedhelm tycker att de ser likadana ut allihop, och lyssnar bara halvt på Williams introducering av dem.
“…och det här är Josefine. Det var ju henne vi var på julfest hos!” avslutar han och dunkar Friedhelm i ryggen. Josefine vänder blicken mot Friedhelm och ler.
“Ja just det, det är ju du som går i Amelies klass!” säger hon och Friedhelm nickar.
“Gick” rättar William med ett sofistikerat ansiktsuttryck.
“Fast det är väl inte bestämt än? Amelie snapade imorse och sa att hon hoppas att du ser hur torra vi är, och att du inte byter” fnissar Josefine och slänger med håret.
“Sa hon det? Trodde inte att hon gillade mig” mumlar Friedhelm och ser ner på sina skor. Josefine skrattar och lägger huvudet på sned.
“Hon kan ha lite attityd ibland ja, men så vitt jag har hört av henne verkar du ha samma problem” skrattar hon, och går sedan iväg med sina kompisar. Friedhelm tittar efter dem och William dunkar honom i ryggen.
“Jävligt bra brudar det där” säger William och smackar med tungan.
“Ja de verkar väldigt snälla” svarar Friedhelm och höjer på ögonbrynen åt grimasen som William gör åt hans kommentar.
“Lunchdags!” skriker William plötsligt och han rusar mot matsalen. Friedhelm suckar och följer efter.


By