DAGEN ÄR KOMMEN del 22

By on December 22, 2016 in Dagen är kommen

img_4155

22 december, torsdag


Första lovdagen känns inte alls så bra som Friedhelm hoppats. Han har inte fått ett enda meddelande från Sigge när han vaknar, och det gör honom illa till mods. Sigge är trots allt hans bästa vän, och Friedhelm vill verkligen inte förlora honom. Det är Nicole som avbryter Friedhelms tankar när hon utan att knacka kommer in i hans rum.
“Upp nu, vi ska julhandla,” säger hon och rycker tag i hans täcke som hon sedan tar med sig ut ur rummet. Friedhelm suckar högt och sätter sig upp i sängen. Han tar fram mobilen och skriver till Sigge.
Vi borde snacka.
Han får svar direkt, och de bestämmer sig för att ses på eftermiddagen.
“Så… du har känslor för mig?” säger Friedhelm tvekande, men bestämmer sig för att vara rak på sak. Han och Sigge hade träffats vid Odenplan för en promenad, men Friedhelm vill inte dra ut på något. När Sigge får frågan tvekar han ett tag, och blir lite röd i ansiktet.
“Ehm… jag vet inte vad jag ska säga,” mumlar Sigge och de går tysta i några minuter.
“Jag vill verkligen inte att det här ska förstöra vår vänskap” säger Friedhelm efter ett tag och rynkar pannan. “för jag tror du vet att jag inte kan besvara dina känslor” lägger han till. Sigge ser lite ledsen ut i några sekunder, men skakar sen på huvudet.
“Jag vet, men jag kunde inte låta bli att vara ärlig” svarar han. Omkring dem går många julstressade människor och det har hunnit bli mörkt ute. Friedhelm stannar upp och ser på sin vän.
“Sigge, du är min bästa vän. Kan vi snälla försöka arbeta för att det ska förbli så? Det är sånt här som splittrar vänner och jag vill verkligen inte att det ska bli så för oss” säger han och ser på Sigge som svarar.
“Chilla, klart vi ska fortsätta vara vänner, men jag kommer behöva lite space ett tag tror jag. För att gå vidare typ”. Friedhelm nickar åt sin väns svar och de fortsätter gå längs Odengatan.
“Klart jag fattar, och när du känner dig redo är jag här som vanligt” säger Friedhelm och Sigge ler ett sorgset leende. De säger inte så mycket mer under promenaden, men Friedhelm känner sig lite lugnare nu än tidigare.
“Friends that party together stay together, eller hur var det?” skämtar Friedhelm när de kramas hejdå. Sigge skrattar lite och de går åt olika håll.


By