DAGEN ÄR KOMMEN del 1

By on December 1, 2017 in Dagen är kommen

dagenarkommen2017

1a december, fredag

Friedhelm är sen. Han är sen till skolan precis som alla andra dagar. “Bli bättre till trean” sa någon, som om det skulle hända. Om han ändå varit sen i två år kan han lika gärna upprätthålla trenden det sista året. Med lätta kliv tar han sig in i skolan och uppför trapporna, in till religionslektionen där läraren precis börjat prata. Lite förstrött slår sig Friedhelm ner på den lediga platsen längst bak, bredvid klasskompisen Flora. Hon ler som en hälsning och vänder sedan uppmärksamheten mot lärarens pågående nyhetsdiskussion… tror Friedhelm innan han inser att hon inte alls gör det. Flora tittar med längtande blick på Friedhelms bästa vän Sigge, som sitter rakt framför dem. Friedhelm kan inte hålla sig, utan ett skratt växer sig starkt inom honom och han brister ut i ett frustande läte, som han sen försöker dölja i en fejkad hostning när han inser hur hela klassen vänt sig om och tittar på honom. Flora höjer på ögonbrynet åt Friedhelm, men läraren fortsätter prata och ingen ägnar någon fortsatt uppmärksamhet åt hostattacken.

När religionen är över, går Friedhelm tillsammans med Sigge till nästa lektion. Under de senaste veckorna har båda haft mycket för sig, men Sigge är typen som man inte behöver träffa varje dag för att vara nära. Synen av Flora lite längre bort i korridoren får Friedhelm att ta till orda.

“Dags att säga till Flora att hon saknar din favoritkroppsdel?” säger han och knuffar sin vän. Sigge rycker till lite och tittar sig omkring.

“Chilla med volymen pucko” fnyser Sigge och skakar på de blonda lockarna. Friedhelm har mobbat honom i månader för att ha skaffat mainstream-mittbenan, men egentligen passar han ganska bra i det.

“Ja ja sorry, men hon är ju galen i dig” svarar Friedhelm samtidigt som de tar naturtrappan upp mot sexan. Klockan är snart 9:50 och trapphuset är fullt med folk som inte vill bli sena. Friedhelm ser flera ansikten han känner igen, men så plötsligt hoppar en liten figur i hans väg och han tittar ner på Hildur, en tjej i ettan som är vän med hans syster Nicole.

“Hej!” säger hon och ler.

“Hej, ehm du vi har lite bråttom” mumlar han till svar och börjar röra sig vidare uppför trappan. Sigge fnissar lite och de fortsätter uppåt.

“Hälsa Matilda från mig!” ropar Hildur efter dem och Sigge och Friedhelm utbyter en blick. Hildur och ett svinskönt halvfyllo i deras klass vid namn Matilda hade haffat under insparken, något som Hildur inte verkat kunna glömma under hösten. När de två killarna kommer upp till sexan och sitt klassrum möter de Matilda själv där utanför, som inte orkat komma till religionen 8:20. Friedhelm brukar ofta finna tröst i att inte vara den i klassen med mest frånvaro, och han hälsar på Matilda med en kram.

“Hildur hälsar… igen” början han och Matilda himlar med ögonen.

“Jag blir stalkad. Seriöst!” utbrister hon och vevar teatraliskt med armarna. Friedhelm och Sigge skrattar bara till svar, och de går in i klassrummet.

Efter skoldagen bestämmer sig Friedhelm att gå hela vägen hem tillsammans med Sigge. Det är inte jättelångt, bara till Sankt Eriksplan, men det gråa vädret är ju bara för deprimerande. Var är egentligen julkänslan? Samtidigt som de går längs med Sankt Eriksgatan börjar Sigge vissla på någon jullåt och Friedhelm himlar med ögonen. Han älskar julen ja, men hans image bygger till stor del på att vara negativ. Sigge ser dock igenom fasaden och börjar skriksjunga som svar tills Friedhelm försöker springa ifrån sin pinsamma vän. De skiljs åt vid Vasaparken och när Friedhelm går sista biten själv börjar han tänka på Amelie, som han var tillsammans med under hela våren i tvåan. Hon går i hans klass, men var inte i skolan idag. Friedhelm tycker nästan att stämningen mellan dem är lite jobbig, men han försöker skaka bort tankarna. Inga tråkiga tankar idag. Det är december. Snart jul. Snart vår. Snart student. Allt kan hända innan dess.


By