DAGEN ÄR KOMMEN del 21

By on December 21, 2017 in Dagen är kommen

dagenarkommen2017

21a december, torsdag

Avslutningsdagen är äntligen här. Friedhelm som tidigare sett på den med vemod känner bara att det ska bli skönt. Det är alldeles för mycket med vännerna nu. Att Sigge gillade honom var ju inget nytt, men Matilda? Brukar vänner hålla hand? Tankarna snurrar i Friedhelms huvud och med osäkra steg tar han sig till skolan. Först ska ju klassen ses i klassrummet. När han kommer dit är nästan hela klassen där och de hälsar glatt på Friedhelm. Det känns inte så hemskt och varken Matilda eller Sigge nämner gårdagen. Allt känns som vanligt. Läraren kommer och de går in i klassrummet. Friedhelm hamnar själv, men precis när läraren ska stänga dörren kommer Amelie in. Hon ser att den enda lediga bänken är bredvid Friedhelm och smyger dit och sätter sig.

“Hej”, viskar Friedhelm försiktigt, läraren har börjat prata.

“Hej Friedhelm, allt bra?” svarar hon kort och vänder uppmärksamheten mot läraren.

“Jarå… själv då? Är det lugnt mellan oss?” frågar han och ser bekymrad ut. Amelie rycker på axlarna, men säger ingenting.

 

Friedhelm går bredvid Amelie till kyrkan. Hon går tyst, men Friedhelm känner att han behöver berätta för henne vad som hände igår. När han gör det säger hon först ingenting, utan lyssnar bara.

“Tror du att någon av dem faktiskt gillar mig?” säger han till slut och Amelie himlar med ögonen.

“Varför skulle det betyda något? Sigge har ju iochförsig gillat dig tidigare, men han har Flora nu eller hur?” säger hon och slänger med håret.

“Matilda då?” svarar Friedhelm osäkert. Amelie suckar.

“Friedhelm seriöst. Tycker du inte själv att det är konstigt att du pratar känslor med någon som du precis ratat? Pojkar är verkligen skräp” säger hon irriterat och stegar sen iväg för att hinna ikapp några klasskompisar längre fram.

 

I kyrkan hamnar Friedhelm mellan Matilda och en annan klasskompis, intryckta bland resten av klassen på den alldeles för korta bänken. De lyssnar på körarna, rektorerna och elevrådsordföranden. Allt skulle varit mysigt juligt om det inte vore för en liten detalj. Bara efter några minuter i kyrkan lägger Matilda sin hand på Friedhelms lår, och Friedhelm vet att Amelie som sitter lite längre bort ser det. Han vill bara sjunka genom jorden. Kan inte alla bara vara vänner? Efter avslutningen i kyrkan säger alla hejdå och god jul till varandra utanför kyrkan. Friedhelm tror att läget är lugnt, innan han ser hur Amelie går fram till Matilda. Han ser hur hon med en kram viskar något i hennes öra och hur Matildas leende slocknar. Amelie vänder sig om och går därifrån, men Friedhelm känner Matilda bättre för att tro att hon skulle stå kvar oberörd. Mycket riktigt tar Matilda fart mot Amelie och ger henne en hård knuff bakifrån. Amelie vacklar till.

“Han vill inte ha dig, fattar du det?” fräser Matilda till Amelie som med en hatisk blick tittar på Matilda. Friedhelm känner hur kinderna är röda. Många på gårdsplanen tittar inte bara på de två tjejerna, utan på honom. Han backar långsamt och går sedan därifrån. Bort från skolan, klassen och problemen.


By