En present full av överraskningar

Det regnar och regnar, vädret suger. Kanske kan en helt vanlig krönika liva upp en tråkig dag?

Det är hösttider och för alla oss ettor en väldigt rolig men även frustrerande period. Många av oss är väldigt nöjda med vårat gymnasieval och trivs som fisken i vattnet på Kungsholmen, men det finns även flera som inte är så särskilt nöjda och känner att varje dag är en plåga. Man ställer sig frågor som ”passar detta mig?” , ”Trivs jag verkligen på körlinjen?”. Kanske undrar man vad man har gett sig in på. Många av dessa frågor handlar om framtiden. Man går helt enkelt runt och oroar sig för vad som kan hända om man fortsätter som man gör. Mitt tips till alla er som varje dag känner oro och press är: Tänk inte på vad som kan hända om…

Det kan ingen veta, du kanske sitter i Australien med hundra miljoner, du kanske byter till bygg fast du går natur. Det får du reda på vid det tillfället, livet är som en present som du inte får öppna i förväg. Meningen är att det ska bli en överraskning!

Jag kommer själv ihåg när jag i somras stod inför ett val, kanske inte ett lika seriöst val som att byta skola eller linje men ett val. Tänka på vad som kan hända eller bara köra på. Valet handlade om att åka ”Katapulten” på Gröna Lund eller inte. Jag stod där och darrade och tänkte på hur den stora karusellen skulle falla ner i marken och hur jag och min kompis skulle dö. Till slut tog jag mod till mig och åkte den och inte har jag dött än.

Om vi nu återvänder till allvarligare saker som att byta gymnasielinje eller skola för att man inte trivs. Innan du gör det tycker jag att du ska ställa dig själv en fråga: ”Varför trivs jag inte?”. Se det som ett mattetal, du börjar med att svara på din fråga sedan försöker du åtgärda problemet. Om det verkligen inte går och du är helt säker på att du inte vill fortsätta så har du i alla fall försökt och kan nu byta.

Alla vi ettor känner oss i början små och osäkra. Vi känner oss som ”pluttar”, alla är äldre än oss och ser verkligen ut att höra hemma här. Dessutom är vi inte vana vid att vara ”pluttar”, för ett år sedan var det vi som dominerade på skolan men nu har vi blivit minst. Detta gör oss osäkra. När det sedan händer något hemma eller i skolan så börjar denna osäkerhet att växa och vi börjar nu fundera om vi verkligen hör hemma i klassen, linjen eller skolan. Börja inte fundera! Det är bara starten på något nytt som gör dig osäker och förvirrad. Du är som ett litet barn som ska börja på dagis, barnet vill vara hemma med mamma men samtidigt känns dagiset spännande och nytt, nya vänner att leka med och nya vuxna att lyssna på. Hon blir rädd och börjar skrika att hon vill gå hem. Mamman hämtar barnet och efter en tid blir hon lugnare och tystare. Hon trivs nu på dagiset och vill inte gå hem.

Det gäller bara att anpassa sig och ge det lite tid. Det är svårt för alla i början oavsett vilken linje man går. Du måste alltid visa dig så att kompisarna vet att du finns, vet vem du är och börjar acceptera dig, vilket är det viktigaste i början. Håll ut, för det kommer att fixa sig, efter en tid kommer du inte vilja gå hem. Jag tror redan att de allra flesta trivs på Kungsholmen men för er som inte gör det tar det bara lite mer tid. Överraska er klass med en glad min imorgon, tänk på hur underbart livet är, fullt av överraskningar som en present!

Text: Helin Sarkisova