Cheap Monday – A Gray Day

Det vi kan börja med att konstatera är att hösten och vinterns färger är vitt, ljusgrått, grått, mellangrått, lite mörkare grått, mörkgrått och svart. Kulör är verkligen inget att satsa på i höst. Material som kommer att fungera i höst och vinter är skinn och bomull. Det allra viktigaste som man måste ha för att vara någonstans nära inne i höst är grått hår. Det var den gemensamma nämnaren för alla modeller i måndags. Grått hår i svinrygg, och byt ut brunpudret mot lite grå färg i ansiktet. Framhäv hakan och kleta loss lite extra där. Detta kan ni klara er långt på i höst!

Okej, stryk det där. Visningen var bland det underligaste vi varit med om. När vi steg av bussen i Frihamnen hade vi ingen aning om var vi skulle, men det var inga problem! Det var bara att följa den svarta strömmen. En ström av nutidens Barbies, alla nästintill likadana till utseendet, iklädda svarta kappor, skyhöga svart klackar, röda läppar och Marlboro Light i ena handen. Det var helt befängt. Hundratals människor i svart på rad, liksom vallfärdade mot en stor upplyst byggnad. Det påminde om ett begravningståg.

Väl framme vid Magasin 9 såg vi ytterligare tvåhundra personer som stod i kö för att komma in. Här började vi tveka men bestämde oss för att vänta ett tag till. När den över 100 meter långa kön började röra sig in mot lokalen tackade våra frusna tår oss med rörelse och vi marscherade fram. När vi väl nådde entrén möttes vi av ett jättelikt nät som skärmade av oss vanliga döda från media och celebriteter. Nu var det ändå kört, men vi stod kvar av ren fascination. Det var som att stå i mitten av en Lykke Li-konsert, tjejer som inte brydde sig om att armbåga folk för att få sig en glimt av showen. Där stod vi omringade av svartklädda herrar och damer och var beredda på att slänga in handduken då ett jordskalv materialiserade sig inför våra ögon och hela världen skakade. Det jättelika nätet föll till marken. De sprang, vi sprang, alla sprang för att antingen få bra platser eller för att allmänt överleva. Rena rama rean på Nathalie Schuterman! Vi överlevde och fick rejält bra platser bredvid kamerorna. Nu stod vi där väntandes på en visning som vi bad skulle gottgöra för våra frusna tår och nästan förlorade liv, men icke sa Nicke! Hur var det nu igen? Jo just det; Grått.

Text: Elin Drysén, Ifigenia Herrera Temesio och Cici Hong
Foto: Cici Hong och Elin Drysén