Mitt nya jag på två hjul

By on October 16, 2012 in Columns

Efter något mer än en månad av mitt första år på Kungsholmens gymnasium har jag övergett Stockholms lokaltrafik. Bilköerna i centrala Stockholm resulterar i oregelbundna bussar så gott som varje dag, vilket gör reseplaneraren på sl.se näst intill opålitlig. De erfarenheter, som jag fått efter den senaste tidens resor med SL, säger mig att jag är tvungen att lämna hemmet minst fyrtio minuter innan min första lektion, något som är enklare sagt än gjort för alla oss som inte har vår topp på morgnarna. När man väl har lyckats lämna ytterdörren bakom sig och påbörjat sin dagliga resa till skolan möts man av en tunnelbanevagn fylld med människor. Tillsammans med dessa främlingar får man stå i cirka 20 minuter innan man stiger av, vilket ger en ohälsosam, klaustrofobisk känsla. När man till slut har kommit fram till skolan, upp för trapporna och in i klassrummet möts man av ett tyst klassrum och lärarens besvikna blick.

Så vad finns det för andra alternativa färdmedel till och från skolan? Du kan gå, men om du har mer än två kilometer till skolan tar det antagligen irriterande lång tid, så det går ändå fortare att resa med SL. Om du är över 18 kan du åka bil, men det är inte så många av oss som är det, har tagit körkort och äger en bil. Dessutom borde vi, efter all miljövänlig propaganda som vi utsätts för dagligen, inse att det är moraliskt fel att använda bil för att ta sig till och från skolan varje vardag. Du kan åka moped men det är dyrt och du förbättrar inte din kondition. Dessutom är det lite grundskolevarning.

Alternativet som återstår är att cykla. Det går fort, ofta snabbare än att åka tunnelbana eller i alla fall buss, det är bra för konditionen och risken att smittas av någon form av förkylning, som lätt händer när du reser med SL, finns inte. Tyvärr finns det ett stort minus: det är svettigt. Stockholm är inte heller den ideala cykelstaden med smala cykelfiler som försvårar omkörningen av långsamma cyklister. De smala cykelbanorna är faktiskt ett problem för Stockholm som stad. Istället för att göra cykelbanorna bredare gör man parkeringsplatser av halva gatan, så kallade kantparkeringar. Kort sagt så gynnar Stockholms stad helt enkelt bilarna.

Bredden på cykelbanorna är svårt att göra något åt men det blir mindre svettigt desto mer man cyklar och långsamma cyklister kan man alltid använda ringklockan mot eller skrika åt om man inte har en sådan. För tillfället så fungerar de smala cykelbanorna (nästan) för det fåtal cyklister som finns, men med tunnelbanorna fulla kan det komma att bli ett problem om man vill få ner biltrafiken. Enligt DN kommer nämligen bilköerna bli ännu längre i framtiden trots vägprojekten som Förbifart Stockholm. Antagligen kommer cykling att bli mycket mer populärt i framtiden.

Därför föreslår jag att ni börjar cykla redan nu, för ni kommer aldrig att kunna uppleva staden ni bor i på ett liknande sätt. När man färdas under marken får man ingen förståelse för hur Stockholm ser ut och är uppbyggt. När du cyklar får du inte bara se det som finns runt omkring dig, utan även vägen mellan start och mål. Variationen på byggnader mellan de olika stadsdelarna, Mälaren som skär av Kungsholmen från Söder och höjdskillnaderna är endast några exempel.
Det är också roligt att cykla. Köra fram mellan bilarna i bilköerna och se minen på de arga bilisterna eller cykla mot rött och få någon bil att tvärbromsa och tuta förbannat på en, sådana saker är kul.
Så nästa gång ni ska till skolan klä er varmt, lämna SL-kortet hemma och cykla.


By