Vem sa att festival är bäst på sommaren?

By on March 14, 2013 in Elevkåren, Events

vinterfestivalen

2013 års Vinterfestival slog till med häpnadsväckande nummer inför en publik av festivalfeber. Nådde festivalen upp till förväntningarna? Vad låg bakom framgången? Inte helt oväntat är det KG’s festsugna gymnasister som återigen slaktat vinterns studiedepressioner och tagit begreppet ”elitskola” till en ny nivå.

Det var med svetten i pannan jag ropade ner Niklas från den tre meter höga stegen i aulan för att slå på strålkastarna. Det börjar väl dra ihop sig nu, tänkte jag med en uppskattad optimism. Plötsligt kommer en av dörrvakterna fram och säger: ”Vindar, det står typ 250 pers. där ute och bankar på dörrarna.” Efter tre minuter har jag avverkat mitt sista adrenalin och portarna slås upp varpå elever rusar in med en hastighet som får publikräknarnas tummar att skava av klick. Äntligen släcktes ljuset ner och festivalen kunde börja.

Att höra från okända människor vilken succé festivalen blev är stort, att själv få uppleva ungdomars talang från skolor och band runtom i Stockholm var ännu större. Festivalen fyllde sitt syfte med överflöd. Från att ha försökt samla KGs dolda estetiska talanger på scen, blev Vinterfestivalen ett evenemang som även kallade artister från Stockholms alla stora gymnasie-musiklinjer. Detta lockade en publik som gav de uppträdande en kick i motivationen till framgång. Åskådartagget bekräftade dessutom den lukt av spänning som spridit sig i skolan ända sedan ettorna rave-ade loss Ida Wallin ur kårbubblan på Skyddsrummet. Knappt hann jag borsta av mig insparksglittret för än det var bevisat.

Hur blev festivalen så lyckad? Svaret är enhetligt. Engagemanget och kreativiteten som finns hos KG’s elever var en perfekt kombination med den seriositet som skolan är berömd för. Oändligt tacksam är jag för allas stöd som på ett eller annat sätt hjälpt till och utgjort en stor del av projektet, precis enligt syftet. Givetvis var också det materiella ett verktyg för att bygga upp projektets resultat. Allt ljud och ljus kom från Stockholms Ljuduthyrning, drivet av tidigare nämnd Niklas Johansson, en gammal KG-klassiker som förmodligen drevs hit av abstinens. En grundpelare var också det ekonomiska stödet som gavs av framförallt My Academy, en essentiell aktör utöver elevkåren som även sponsrat Läroverksfejden. Mitt intryck av dem var en sammarbetsvillig ledning med en vilja som passade festivalens sammanhang perfekt. Viljan att ge elever en extra chans att nå bättre studieresultat och att bilda förutsättningar för arbetslivet. Faktumet att festivalen främjade ungdomars talang syntes därför på flera ställen under de tre dagarna.

Inför nästa år finns det mycket plats för utveckling av festivalen. Att vara fler i projektets spets är viktigt för att kunna planera och vidga ramarna för eventet. Mer konkret så är marknadsföring, föreningssammarbeten och scenteknik något som kan ge större frukt för framtidens odlare.

Vid nio-snåret på fredagen, festivalens sista dag, har Niklas återigen klättrat upp på stegen och ber mig ta emot grejerna han riggar ner. Jag och en nöjd artist från Stockholms estetiska står och snackar om jazzmusiken, dansen och David Hellenius som gjorde en förvånansvärd show. Det är med en lyrisk berusning som jag för sista gången släcker ner aulabelysningen och lämnar den plats där jag spenderat mina senaste dygn i väntan på något stort.


By