KÄRLEKENS DERIVATA 12:E DECEMBER

By on December 12, 2018 in Julkalender, Kärlekens Derivata

När klockan är 16:40 är dagens E-block officiellt över. Lärarna jublar inombords – för i eftermiddag är det (betald!) teambuilding i Kungsträdgården! Veronique har precis haft halvkursprov med sina samtreor i Matte 3b. Hon virar halsduken i ljusets hastighet, snörar på sig sina Dr. Martens och väntar i personalrummet samtidigt som hon trummar med fingrarna på sin väska. De är en salig skala som ska åka skridskor. Det är Madeleine, Claes, Mr. Larsson, Ms. Gale, Mrs. Farook, Mr. Young, Anne-Marie, Sean, Bo och… PB.

På tunnelbanan hamnar Veronique inklämd mellan Bo, Mr. Young och PB. PB har en mörkblå dunväst på sig och hockeyskridskorna i en Nike-bag. Han har en mohair-mössa och smörjer in händerna med Neutrogenas Norwegian Formula-handkräm. Paolo märker att Veronique fastnat med blicken på hans torra knogar och bryter tystnaden “They always crack up during winter. I was unlucky with my genes I suppose, getting my mother’s Italian skin instead of my father’s Canadian winter resistant hands…”, Veronique skrattar och Bo integrerar sig i konversationen “det ska bli mycket intressant att följa Kanadas nyliga legalisering av Marijuana faktiskt. Jag lägger mina stålar på att efterfrågan kommer att skjuta i taket” säger han och fnittrar. Paolo kisar med ögonen och ler falskt åt Bos håll, något som Veronique förvånas över.

Se upp för avståndet mellan vagn och plattform – när du stiger av.

En skolklass skriker och knuffar sig in i vagnen innan alla lärare hinner gå av. Bos glasögon flyger ner precis på det avståndet – och de inser att det är kört när de hör ett kras från glaset vars splitter sprids som aska över spåret. “Fasiken! Attans! – då får jag åka med mina solglasögon istället…” “tråkigt att behöva önska sig glasögon av mamma i julklapp” säger Paolo skrattande med sin kanadensiska brytning, varpå Veronique armbågar honom lätt för att markera att det skämtet inte passar. Bo suckar sorgset. Veronique klappar honom på axeln, andas ut och känner med honom i tystnad.

När lärargänget är framme vid Kungsträdgårdens skridskobana är Bos skridskor snörade först av alla. Whams julplåga “Last Christmas” dundrar ur högtalarna och “kamikazefararna” – som Bo kallar dem, kör störtlopp på banan. Kamikazeåkarnas skridskor river isen trippelt så hårt som småbarnsfamiljernas spår och ritschet från deras skridskor överröstar nästan musiken. Ritsch. Ritsch. De sveper förbi så fort och oromantiskt att en treårig flicka trillar omkull på magen och börjar storgråta och snora i sin blå overall.

I tonerna till Mariah Careys “All I want for Christmas is you” överraskar… Bo… dem alla. Det är som om han vore född på isen. Han skrider fram som en isprinsessa och gör dubbla, nej, trippla(!) piruetter! Han åker framlänges, baklänges, trixar med stil. Veronique är helt förstummad. Hon och Paolo snubblar till en början sig fram på isen, men Paolo skuttar fort iväg bort mot Bo och Mr. Young. Mr. Young tävlade i konståkning som liten när han bodde i Guangzhou, därför har han och Bo en bra “skridskokemi”. Paolo håller i en luftklubba och låtsats skjuta in en puck i mål. Han jublar åt sin imaginära hockeymatch. Såklart. Nu märks det att han är halvkanadensare.

När “All I want for Christmas is you” börjar nå sitt crescendo ökar pulsen runt Karl XII:s staty och de två lejonen. Veronique nynnar “I just want you for my own… more than you could ever know” samtidigt som hon försiktigt rör sig framåt. Vid ett tillfälle lyfter hon på ena benet och försöker göra ett flygplan. Varpå Bo bromsar in med stor entusiasm, bugar och applåderar – han är tydligen imponerad. Han sträcker ut sin hand och de åker i en kedja. Bo – som ser ut som Neo från Matrix med sina solglasögon, är såpass skicklig och bekväm på isen att han öser på baklänges. Veronique skriker och skrattar och Bo dansar på isen samtidigt som de i avslutningen på låten är de coolaste på isen. Ritsch. Ritsch. Kedjan bryts omedelbart och en kamikaze fäller Bo. Hans högra skridsko rispar till Bos högerknä – kamikazen borstar hastigt bort isen från sin jeans och smiter iväg. Bo hyperventilerar inåt samtidigt som isen färgas röd. Mrs. Farook vinkas in med sitt förstahjälpen-kit och plåstrar om Bo, Paolo är självklart framme med snabba puckar och hjälper Farook göra ett omsorgsfullt förband efter att ha rengjort Bos sår. En handfull av lärare ringer en ambulans och följer med honom till akuten. Det var den skridskoaftonen…

På buss 2 mot Sofia sitter Veronique med bittert anlet och suckar. Hon önskar att hon hade kunnat åka in i Paolo, så att hon landat några centimeter ifrån hans ansikte, att han därefter skulle ha skrattat, att deras andetag skulle övergå till en lugn rytm, och att hon skulle råka kyssa honom till följd av fallet…

***

Ytterdörren stängs bakom Veronique och hon sätter sig mitt på golvet i korridoren – pustar ut efter dagens händelser. Sally smyger sig intill och stryker sig mot Veroniques knä. Hon tar av sig mössan – och som en profetia faller en lapp ut ur mössan och landar mellan låren som en magikers kanin.

Hon inser där och då att det måste ha varit någon av lärarna vid skridskobanan som lagt den där… det måste ju ha varit Paolo! Eller?

“But masses of mimickers, a crowd of copycats are wasted lives.”

– Soren Kierkegaard

PS. You are the most dazzling, beautiful and enchanting soul among copycats


By