KÄRLEKENS DERIVATA 17:E DECEMBER

By on December 18, 2018 in Julkalender, Kärlekens Derivata

Veronique har inte fått några fler lappar på senaste tiden. Däremot har mängden uppsatser och uppgifter att rätta växt ikapp henne nu innan jullovet. Det har varit tunga veckor på Kungsholmen och hon har lyckats somna på bussen ett flertal gånger mitt uppe i en rättning. Det är mörkt när Veronique anländer till skolan, men likaså när hon beger sig hemåt. Mörkret tömmer henne på energi. Hon får se till att införskaffa sig D3-vitamintillskott.

I arbetsrummet vilar hon ögonlocken bara ett ögonblick – med Monica Zetterlund i lurarna. “Hello Sleeping Beauty – or should I say Nicki?” skrattar Paolo i Veroniques öra. Hon gnuggar sig i ögonen och bländas av lysrören i taket. De ger ifrån sig ett sådant där äckligt gulvitt ljus. Hon hör ett plinkande från Paolos skrivbord och ser att han sitter och spelar… spansk gitarr. En hårslinga hänger ner i hans ansikte, som han försöker blåsa den bakåt med underläppen. Han ser ut som en tonårsidol på folkhögskola med sin Fjällräventröja och snusprilla i överläppen. “It’s the winter festival tomorrow, so I’ve gotta rehearse whenever I can you know” säger Paolo och bryter tystnaden. “Well, in each case, it sounds really, really good!” säger Veronique med sömndrucken stämma. Paolo fortsätter att spela och Veronique lyckas återigen följa John Blund i sömnens värld.

“Inte sitter du här och jobbar igen?” säger en annan stämma, en halvbekant sådan – det är Kyrill. Veronique vänder sig om och ser att det bara är de två i arbetslagsrummet. Han har redan moppat golvet runt om henne, så att det är en orörd ö av damm, grus och smuts runt om henne.

Hon drabbas av en ängslig känsla i bröstkorgen när hon inser att högen framför henne inte tycks ha minskat särskilt mycket. Hon är på gränsen av ett sammanbrott. Att vara lärare på KG är bland det mest krävande hon tagit sig an. Hon förstår inte hur de på sam eller hum klarar av att gå igenom så många elevtexter…

“Veronique?”

“Ja? Förlåt, jag var uppe i tankarna bara”

“Jag tycker verkligen att du borde gå hem och vila – fastän du har mycket arbete. Om det är läxförhör, så kan jag kolla på dem” säger Kyrill försäkrande. “Nej, men Gud, inte ska du behöva göra mitt arbete! Det är förvisso ett E-förhör, men jag kan ju bli av med jobbet om någon extern utan lärarbehörighet… juste, du är ju egentligen professor… rättar mina inlämningar”. “Nåja, låt gå – men gå hem nu, Veronique! Livet är för kort för att sova på sin arbetsplats!” säger Kyrill och håller upp dörren. Hon tar sin fuskpäls, sin turkosa sjal och beger sig ut. Vad hon inte vet är att hon nästa morgon kommer att hitta 146 uppsatser färdigrättade med precision och att hon bör se det som en liten julklapp från Kyrill.

Väl hemma så kliver hon innanför dörren och ser tre brev skrivna med krokig handstil. Samma som i de föregående lapparna hon fått…


By