Passivitet leder sällan till något gott

By on March 9, 2020 in Coronaviruset

En pandemi. Det är vad det nya coronaviruset, närmare bestämt Covid-19, kallas för. Globalt rustar nu drabbade och icke-drabbade länder upp inför de eventuella konsekvenserna som den nya influensan kan resultera i – ekonomisk otrygghet, minskade importer och inte minst sjukdomsfall som i värsta fall kan vara fatala. I Sverige, å andra sidan, hävdar både politiker och experter att vi är så redo som vi kan bli inför allt som det nya viruset kan medföra; en naivitet men även passivitet som tyvärr tycks återfinnas på vår kära skola. I tillfällen som dessa, präglade av osäkerhet, oro och okunskap, krävs det att myndigheter och skolor tar snabba, genomtänkta beslut – och att man tar det säkra före det osäkra.

På söndagskvällen den åttonde mars började ryktet att cirkulera – det fanns inte bara ett, utan två konstaterade fall av Covid-19 bland skolans elever. Jag slog upp min dator, loggade in på skolplattformen och förväntade mig en uppdatering av något slag från skolledningen, något som jag tog lika för givet som att jag skulle vakna upp dödstrött följande morgon – men icke. Inte heller måndagsmorgonen bjöd på ett uttalande gällande huruvida skolan skulle hållas öppen eller inte. Motvilligt begav jag mig alltså mot skolan, trots farhågor och motvilja från mina familjemedlemmar.

För det ligger nämligen inte ett ansvar hos oss elever att agera då det kommer till en så pass seriös situation som denna. Väljer vi att avstå från lektioner så missar vi utan tvekan undervisning väsentlig för kommande prov eller uppgifter, tillsammans med det faktum att frånvaron enligt skolan är ogiltig – anledningen anses väl inte legitim nog. Men trots allvaret och osäkerheten kring Covid-19, så var det eleverna på Kungsholmens Gymnasium som tillslut agerade. Med hjälp av en namninsamling så har det under dagens gång samlats in närmare 1000 underskrifter för att skolan ska hålla stängt – åtminstone så länge informationen både kring viruset och de elever som testades för detta under föregående vecka är så pass bristfällig som den är. Det återstår att se hur skolledningen, som i sig följer Stockholms Stads riktlinjer, väljer att hantera denna tydliga vädjan från eleverna.

Hur kommer det sig att skolor i välbärgade områden hölls stängda redan under torsdagen eller fredagen, när det inte ens handlade om elever utan anhöriga till elever som konstaterats smittade? Skulle KG stängts ifall ett kungabarn gick här hos oss? Det ska även noteras hur det inte enbart är friskolor som valt att stänga – Danderyds Gymnasium är en kommunal skola som höll stängt under fredagen. I andra länder där coronaviruset spridits i lika stor grad som i Sverige så stängs skolor under hela inkubationstiden. Här, i Stockholm, hålls majoriteten av skolorna öppna trots att ca 150 av landets över 250 bekräftade fall av viruset har påträffats just här, en siffra som fortsätter att stiga.

Jag är inte själv särskilt rädd för att bli smittad av Covid-19. Jag är däremot medveten om att mina föräldrar skulle löpa en större risk att fara illa än vad jag skulle vid smittning, samt hur jag inte borde träffa min 80-åriga farmor under en tid framöver, trots att jag vill. Vad jag tror att många elever önskar just nu är inte nödvändigtvis att skolan ska stänga, men att det ska föras en öppnare dialog kring hur nuläget ter sig – att det ska råda en transparens där misstankar om vågspel kan uteslutas.


By